Fotrally 2012 - starten

En månad innan start bestämde jag mig för att ställa upp i Fotrally. Har aldrig gått speciellt mycket utöver hundpromenader och lumpens "Jägarmarch" 1988. Men tanken att gå lungt och stilla så länge man kan lockar min nyfikenhet och har man gjort några ultra-löpningar så är ju klivet inte så långt till ultra-promenad.

Målsättning? Jag sätter sällan tidsmål. Varför vet jag inte men kanske är det ett utslag av min generella siffer-allergi. Är glad om jag prickar rätt datum och starttid. Mellan- och kilometertider kommer knappast på tal. Sluttid är av visst intresse innan jag får den, men reaktionen blir oftas "jahaja, se där". Mer intressant är upplevelsen i sig och om jag lyckas pressa ut min max-prestation. Sån't ser jag inte i siffror. Det känns i kroppen. Samma max kan ge olika tidsresultat från gång till gång.

Förberedelser? Har rastat jycken till Högdalshöjden, ca 5km, 3ggr/v sen vi flyttade till Rågsved i vintras och sprungit ca 3 mil/veckan. I övrigt är nog en halvtimmes meditation om dagen det enda.
Målet att prestera och uppleva max är ju oberoende av förberedelser så Ja, jag var såklart redo.

Möttes i Rålis av Gjutarnäve och ett bullrigt "Jahao ja, däu harr kummit faor å vinna i aorrr igen"? Herrejisses, jag ser ut som Davidsson, tänkte jag. Inte för att Jonas är ful eller så, men jag är så van att se ut som mig själv.
Detta visade sig vara så nära att vara Jonas jag skulle komma.

Starten gick och som alltid med känslan av total beredskap OCH dito förvirring. Hur det går ihop får bli en annan story, men så funkar jag.

Att ta en långpromenad kan väl inte vara så märkvärdigt?

Att kontrollera sina tankar del 3

Vad är skillnade mellan vad jag tänker och hur jag tänker? Vi kan se det som skillnaden mellan vad jag andas och hur. Du andas naturligtvis luft, men i den finns ju tusentals små molekyler och partiklar som passerar in och ut i systemet. Detta är innehållet i din andning. Det motsvarar alla tusentals tankar som passerar in och ut i ditt medvetande.
Att styra detta innehåll går i viss mån, men det kräver lite extra åtgärder. Luften kan man rena med ett filter och man kan välja mellan storstadsluft och luften på kalfjället. Det du inte kan välja är att sluta andas.
Med tankeinnehåll är det knepigare men i princip samma sak. Något filter finns inte men du kan påverka genom olika droger och/eller att vistas i olika miljöer. Du kan fortsätta läsa detta, och tänka på tankar, eller ringa en kompis och prata om något annat, och tänka på det istället.

Vi kan alltså påverka, inte helt kontrollera, vad medvetandet ska syssla med för ämnesområde. När vi styrt in oss på det så minskar möjligheten att påverka tankeinnehållet. Tur är väl det, för hur skulle vi annars kunna tänka något nytt? Det vore ju absurt om vi först måste tänka ut vad vi ska tänka för att sedan tänka det vi bestämt oss för att tänka. Det funkar inte så.
Vi måste nöja oss med att ställa in uppmärksamheten i en viss riktning, att välja ämne för tänkandet, och sedan släppa taget. Gör vi det så kan vad som helst dyka upp, användbart, löjligt, genialt, irriterande, tjatigt, kreativt etc.
Det vi inte kan göra, lika lite som att sluta andas, är att sluta tänka. Om vi tror att t.ex. meditation syftar till detta så har vi missuppfattat det hela. Vad vi gör där är att observera tankeinnehållet som ett ständigt flöde av just "tankar". Precis som med andningen så låter vi det som passerar flyta fritt. Lungorna grubblar inte över vilka partiklar som andas in och vi kan träna oss i att inte grubbla över vilka tankar som tänks.

Skillnaden mellan vad och hur är alltså avgörande. Paketet är inte detsamma som innehållet, matlagning är inte den färdiga middagen osv, men de båda hänger ihop och är två sidor av samma sak. Det ena är ett resultat, tankarna, det andra är det sätt på vilket de skapas, tänkande.

Märkligt nog så handlar det mesta inom idrottspsykologi om att "kontrollera" sina tankar. Du uppmanas att "tänka positivt". Om man inte är helt klar över skillnaden mellan tankeinnehåll och tänkandeprocess och inte heller mellan kontroll och påverkan, då finns stor risk att misslyckas rejält med detta.
Om vi däremot förstår hur det hänger ihop, då kan vi ha enorm nytta av att träna tänkandet på rätt sätt.

Idag går jag, imorgon kan det vara för sent

Det blir ett eget förstamaj-tåg. Jag vill inte tåga mot något. Jag vill tåga för något.
Om benen sitter där dom ska när jag vaknar, då reser jag mig och går för dom som blir kvar i sängen.
Vi ska testa mina exklusiva walking-shoes.
Jag vill inte ha något mer.
Lite sol kanske.

Crocs Eller Solomon Synapse?

Gick runt i skobutiker för att hitta mina nya gå-skor. Har planerat för Fotrally 2013 och måste lära mig att promenera. I löpskorna behövs inte mycket dämpning. Jag har växlat till mellanfots-landning men i gång landar jag förstås på hälarna.
Vill helst prova Hoka Stinson men de finns inte i Sverige. Efter mejl till de stora butikerna förstår jag att "kundsegmentet är extremt smalt". Nåja, jag är van att vilja ha det andra inte vill ha och strunta i det andra längtar efter. Kanske ber jag svägerskan i Alaska att skicka ett par Hoka.
Jag testar Solomon Synapse.
Trånga.
Jag testar Asics Whatever.
För trånga.
Nike ...nånting.
För trånga.
Efter att ha gått i mina Sanuk Vagabond i ett år är jag oväntat känslig för trånga skor. Högen med dyra "walking"-skor växer. Det expediten kallar vida skor med anatomisk läst kallar jag trånga skor. Alla är gjorda för fötter med stortån i mitten.
Så ser jag hyllan med Foppatofflor, alltså Crocs. Tänker på Peter Lemke och Hornstull-Järna.
Jag tar på dessa Husvangs-tofflor i mjukplast och blundar.
Känns bra.
De väger ingenting.
Det skaver inte någonstans.
Foten får vara precis som den är.
Jag slår till.
Första maj tar jag en provtur. Detta är ju minimalism på riktigt. 350 spänn för nya dojjor.
Jag kommer snart med en recension. Vi får se om det blir Flipp eller Flopp.

Att kontrollera sina tankar del 2

Blunda och tänk såhär "Nu ska jag hoppa ut genom fönstret". Vänta sedan en liten stund innan du läser vidare.

Om du inte hoppade ut genom fönstret så läser du detta redan nu. Om du hoppade ut så kanske du har varit en sväng till sjukhuset för omplåstring.
Om påståendet "Tankarna styr vad du gör" vore sant, då skulle alla ha hoppat ut. Åtminstone alla som följde instruktionen. Det här kanske låter helt knäppt och ganska poänglöst, men stanna upp och tänk till.

Anta att alla som tänkte "Nu ska jag hoppa ut genom fönstret" gjorde det, alla utom en. Till och med det skulle motbevisa regeln om att tankar styr vad vi gör. Om regeln gäller alla utom vissa så är det ingen regel och verkligen ingen naturlag. Då skulle man kunna säga att "De flesta av oss styrs av sina tankar, men inte alla". Och jag skulle då bli väldigt nyfiken på de fåtal som inte styrdes av tankarna. Vad gjorde att de kunde stå emot den inre rösten/tanken?

Nu är det ju inte så lyckligtvis. Ingen läsare hoppade ut genom fönstret (antar jag) och då betyder det att ingen styrs av sina egna tankar. Undantaget är de som lider av schizofreni. De upplever sig ibland vara kontrollstyrda av inre röster. Hör du till dem så ber jag om överseende med just detta ämne här på FWR.
För övriga är det uppenbart att tankar inte styr beteende, eller?

Varför är då all litteratur full av uppmaningen att ta kontroll över sina tankar? Varför ska vi tänka positivt för att höja prestation och livskvalitet? Jo, det beror på ett grundläggande missförstånd och lite feltolkningar.
Vi säger att tankar "styr" oss, men det vi menar är att tankar "påverkar" oss. Det är en väldigt viktig skillnad.
Den som håller i ratten styr bilen på riktigt. Den som sitter bredvid kan påverka chauffören, men inte själva bilen. Så ska du förstå tankens roll i beteendet.
Det spelar ingen roll hur envist och koncentrerat du tänker på att hoppa ut genom fönstret. För att det ska hända måste din kropp resa sig, gå fram till fönstret och hoppa. Det kan den göra oavsett vad du tänker på. Den kan göra det om du tänker på blomkålssoppa, Kalle Anka, senaste sommarsemestern eller farmors rutiga gardiner. Sak samma, kroppen kan agera helt oberoende av tanken.

Detta är så uppenbart att det verkar löjligt att påpeka det. Lik förbaskat så accepterar vi inte det fullt ut. Om vi inte vrider och vänder på det som vi nyss gjort så utgår vi ifrån att vi måste tänka "rätt".

Är det då oviktigt vad vi tänker?
Absolut inte!

Som jag påpekade tidigare så påverkar våra tankar hur vi faktiskt beter oss, även om de inte är direkt styrande. Positiva tankar som vi upprepar för oss själva har en tendens att påverka grundkänslan i positiv riktning. Jag upprepar, påverka grundkänslan. Det är inte detsamma som att de styr beteendet, men en positiv grundkänsla kan i sig göra det lättare att bete sig "rätt" utifrån sina värderingar och mål.
På så sätt kan "rätt tankar" vara hjälpsamma och något man bör träna och experimentera med.

Nästa post kommer att handla om skillnaden mellan innehållet i tankarna, vad vi tänker, och själva tankeprocessen, hur vi tänker. Idag har vi tittat lite på betydelsen av vad, och sett att innehållet har begränsad betydelse för vad vi faktiskt gör. Oavsett om innehållet är positivt, negativ eller neutralt.

Att kontrollera sina tankar del 1

Det talas mycket om att vi måste kontrollera våra tankar. Framförallt de vi upplever som negativa.
Regeln säger;
- Tankarna styr vad du gör
- Om du styr dina tankar kan du styra ditt beteende
Det låter väl logiskt och självklart? Jag tänkte skrapa lite på dessa påståenden och se vad som döljer sig bakom.

Är de här reglerna riktigt giltiga?
Finns det alternativa sätt att se på saken?
Gäller de, men bara under vissa förutsättningar?

Den första punkten "Tankarna styr vad du gör" kan vi motbevisa ganska enkelt med ett litet experiment.
Den andra kommer visa sig både sann och falsk beroende på hur vi ställer oss till resultatet av experimentet.

Att jag delar upp denna fråga i flera avsnitt beror på dess omfattning och betydelse. Det går inte att reda ut området tanke-kontroll-beteende på ett vettigt sätt utan att ge det lite utrymme. Frågan är kopplad till diskussionen om att associera eller dissociera i relation till smärta och obehag. Den kan man läsa om i bl.a. Runners World och SvD .

I nästa post kommer jag att såga påståendet att tanken styr beteendet.

Spring Aldrig Ensam

Jag har beställt lite böcker om löpning. De handlar inte om skor. De handlar inte om näringsintag. De handlar inte om löpteknik. Jag vet fakriskt inte vad de handlar om, men jag ska recensera dem vartefter jag läser så du kan komma tillbaks och kolla.
Jag tror de handlar om det som är grunden för min löpning. Det som ligger bortom personbästa och placeringar. Det som är väldigt viktigt och väldigt svårt att mäta.

För att ge dig en idé om vart vi är på väg så börjar jag med Van Morrison och hans Bright Side of the Road. När jag promenerade till jobbet igår så dök den upp i lurarna och efter en liten stund fick jag den där härliga skratt-och-snyft-känslan som får en att flina brett samtidigt som man känner att det är något viktigare än bara "roligt". Det var vissa textrader som triggade. Titeln i sig är ju naturligt kopplad till promenaden så någonstans i kroppen var det antagligen färdigt att förstå.

-Help me share my load
-Help me sing my song
-Time seems to go by so fast in the twinkling of an eye
-Let's enjoy it while we can





Den som följer min träning på FunBeat har sett att jag nyligen börjat logga min meditation. Jag har alltså inte börjat meditera nyss, man nytt är att koppla den träningen till löpning. Det blir allt tydligare att för mig hänger de tätt ihop.
Därför blir nästa pusselbit ett citat från författaren till en av böckerna jag snart skall läsa, Running With the Mind of Meditation av Sakyong Mipham Rinpoche

"Running and meditating are basic human activities. Movement is beneficial for the body, and stillness is beneficial for the mind. Being mindful, appreciating who and where we are, rising to the challenge, connecting with purpose, and feeling worthy -- that is how we stay optimistic and engaged. We use running with the mind of meditation to extend our natural goodness and strength. This benefits other people and helps the world."


Smaka på den en stund och fundera över det som Van Morrison sjunger. Vår stund på jorden är ganska kort och ensam är inte särskilt stark. Om vi delar på bördorna och sjunger sångerna tillsammans så blir den ändå meningsfull så länge den nu varar.
Help me share my load
Help me sing my song


Avslutningsvis en liten film om hur detta sätt att tänka om uthållighet och engagemang kan praktiseras i vardagen. Jag vet inte hur du upplever den, men hos mig väcker den det som är målet med färden över stigar och asfalt.
En strävan att bli så bra som jag är innerst inne. Att bli så bra som vi alla är om vi anstränger oss.