Om någon ifrågasätter det förnuftiga i att springa ett dygn eller två runt en fotbollsplan så kan du alltid skicka fram Artur. Han har minimerat det minimalistiska till att göra 10 000 meter runt sitt vardagsrumsbord. Det blev 1538 varv. Tänk på Artur ifall det börjar kännas lite monotont på Ultrafestivalen.
Idag började jag packa lite. Nu är det nog klart. För varje lopp blir det mindre i väskan. Mindre prylar, mera springa. Det är en positiv utveckling. Mest tid tog det att få ihop en spellista på Spotify. Den blev kanon. Kanske jag gör ett försök att lyssna lite på musik denna gång, kanske inte.
Igår köpte jag ett litet tält tillsammans med PerOla. Det blir ultracamping i Skövde. Vi ska ta med det trots att en veteran som Jonas Davidsson avrådde å det bestämdaste. Han varnade för risken att göra det för mysigt vid sidan av banan. Han menade att allt ska vara mindre lockande än att stanna kvar på banan och springa. Han har nog rätt.
måndag 19 augusti 2013
lördag 17 augusti 2013
Inför Skövde 48H - 6 dagar kvar
Vid den här tiden om en vecka springer jag runt på en varvbana. Det är över 12 timmar kvar och 36 timmar gjorda. Kanske går jag mer än springer. Eventuellt hasar jag mig fram. Det enda jag vet helt säkert är att jag inte ligger och vilar. Det är min målsättning, att röra mig framåt med minsta möjliga avbrott.
Jag är inte mycket för att räkna och kalkylera, men inför en ny ultrautmaning gör jag ändå en kalkyl. Jag vet att den hamnar i sopkorgen och att jag knappast minns den när jag väl står på startlinjen men jag gör den ändå.
Ett varv är 400 meter
15 varv blir 6 km
15 varv per timme blir 720 varv på 48 timmar
720 varv blir 288 km
288 km är ett mycket bra resultat på en 48-timmarsdebut
För att nå detta ska jag snitta 4 minuter per varv
Det blir 1 minut per 100 meter
En promenad i parken
Om man inte gjort ett 24H- eller 100miles-lopp tidigare så kan dylika sifferlekar ställa till det rejält. Man kan nästan tro att det blir lätt. Kanske 288 km är en lite för låg målsättning. Varför inte 30 mil jämt?
Svar: därför att om 30 mil vore tämligen lätt så skulle topplistan på 48H-resultat se lite annorlunda ut, that's why.
Kalkylen inkluderar inte klädbyte, toastopp, kramp, matpaus, spyor, fotvård eller annat spännande som kan vänta längs vägen. Den förutsätter oavbruten rörelse framåt, något som inte kommer ske. Därför är en sådan uträkning helt orealistisk som verktyg att sätta måldistans med. Den är dock bra som påminnelse om ett givet faktum nämligen att You don't have to go fast, you just have to go. Jag vet inte hur det bäst formuleras på svenska men kanske Så länge du tar dig framåt kan du ta det lugnt.
Jag säger inte detta som en pekpinne för andra. Jag säger det för att påminna mig själv om något jag har svårt med. Om man går åt rätt håll och fortsätter gå så kommer man väldigt långt med tiden. Ingenting har lärt mig det lika påtagligt som Fotrally. Där lunkar man i 5 km/timmen och håller på tills man ger upp. Det är inte tillåtet att ändra tempo. Det finns ingen vila, ingen chans att spurta ihop lite extra tid för en paus. Det finns bara en oavbruten rörelse framåt och i år klarade jag 31 timmar och 20 minuter vilket blir ungefär 155 kilometer. Detta utan att ha tagit ett endaste löpsteg. Det är en lärdom jag hoppas kunna ta med mig till Skövde. Att göra loppet så likt Fotrally som möjligt.
Lyckas jag riktigt bra så samlar jag >250 kilometer och det kvalificerar mig för Spartathlon.
Då.....ehh....ja då anmäler jag mig dit antar jag....
"Lycka" och att "lyckas" är något helt annat.
Jag är inte mycket för att räkna och kalkylera, men inför en ny ultrautmaning gör jag ändå en kalkyl. Jag vet att den hamnar i sopkorgen och att jag knappast minns den när jag väl står på startlinjen men jag gör den ändå.
Ett varv är 400 meter
15 varv blir 6 km
15 varv per timme blir 720 varv på 48 timmar
720 varv blir 288 km
288 km är ett mycket bra resultat på en 48-timmarsdebut
För att nå detta ska jag snitta 4 minuter per varv
Det blir 1 minut per 100 meter
En promenad i parken
Om man inte gjort ett 24H- eller 100miles-lopp tidigare så kan dylika sifferlekar ställa till det rejält. Man kan nästan tro att det blir lätt. Kanske 288 km är en lite för låg målsättning. Varför inte 30 mil jämt?
Svar: därför att om 30 mil vore tämligen lätt så skulle topplistan på 48H-resultat se lite annorlunda ut, that's why.
Kalkylen inkluderar inte klädbyte, toastopp, kramp, matpaus, spyor, fotvård eller annat spännande som kan vänta längs vägen. Den förutsätter oavbruten rörelse framåt, något som inte kommer ske. Därför är en sådan uträkning helt orealistisk som verktyg att sätta måldistans med. Den är dock bra som påminnelse om ett givet faktum nämligen att You don't have to go fast, you just have to go. Jag vet inte hur det bäst formuleras på svenska men kanske Så länge du tar dig framåt kan du ta det lugnt.
Jag säger inte detta som en pekpinne för andra. Jag säger det för att påminna mig själv om något jag har svårt med. Om man går åt rätt håll och fortsätter gå så kommer man väldigt långt med tiden. Ingenting har lärt mig det lika påtagligt som Fotrally. Där lunkar man i 5 km/timmen och håller på tills man ger upp. Det är inte tillåtet att ändra tempo. Det finns ingen vila, ingen chans att spurta ihop lite extra tid för en paus. Det finns bara en oavbruten rörelse framåt och i år klarade jag 31 timmar och 20 minuter vilket blir ungefär 155 kilometer. Detta utan att ha tagit ett endaste löpsteg. Det är en lärdom jag hoppas kunna ta med mig till Skövde. Att göra loppet så likt Fotrally som möjligt.
Lyckas jag riktigt bra så samlar jag >250 kilometer och det kvalificerar mig för Spartathlon.
Då.....ehh....ja då anmäler jag mig dit antar jag....
"Lycka" och att "lyckas" är något helt annat.
onsdag 14 augusti 2013
Stockholm Ultramarathon 2013
Egentligen skulle jag inte springa premiären av Stockholm Ultra, men det är så mycket man "egentligen" inte skulle, eller "egentligen" borde ha gjort så det spelar ingen roll. Gjort är gjort och såhär gick det.
Det gick bra. Varför är oklart, men sluttiden på 100km blev 11 timmar och 21 minuter och det är lagom mycket snabbare än planerat. Eftersom jag fokuserar mest på Skövde 48h så ville jag inte vrida ut allt jag hade att ge. Kanske fegar jag lite, kanske är jag osedvanligt klok. Du väljer.
Jag hade sällskap av Fotrally-kollega Fredrik Forsström och det visade sig vara ett lyckat partnerskap. Utgångsläget var att jag ville ligga lite lågt och sikta på ett rejält långpass medan Fredrik gjorde sin första ultra på över 50km. I samförstånd valde vi att gå ut mycket försiktigt.
Starten gick 07.00 och förhållandena var suveräna. Soligt men svalt. Eftersom jag var den rutinerade av oss fick jag hålla taktpinnen och den dirigerade oss i lätt jogg varvat med 10 minuters promenad efter varje varvning. Tanken var att underlätta näringsupptag redan tidigt och tvinga oss hålla igen. Det är lätt att rusa iväg när solen skiner och vägen kantas av publik.
Varför springer man 100km i stekande sol? Efter halva loppet fick jag frågan av TV4:s reporter och mitt svar blev -Varför inte? Härligt väder där man får ägna sig åt det roligaste man vet tillsammans med likasinnade. Blir det så mycket bättre?
Såhär långt kändes allt bra. Jag trivs fint att springa i värme. Tröjan kastade jag efter första varvet och resten av dagen bättrade jag på solbrännan och sög i mig D-vitamin. Fredrik hängde med utan större problem och vi smög runt i jämn och bra fart. Det är en härlig bana med en blandning av stadslopp och skogsstig. Alla var glada och njöt av läget. Funktionärerna fungerade förträffligt och vi fick både kaffe och köttbullar.
Jag imponerades stort av de som tagit sig ut till banan som publik. De stod där i värmen och fick inte ens springa, bara stå och heja på. Varv efter varv såg vi Mia och Silvio, Jonas, Pia och Christer. Alla bekanta från Fotrally och några kamrater från andra ultra-äventyr. En stor eloge till er alla. De glada tillropen gjorde gott.
Med ca tre varv kvar var det jag som kroknade. Fredrik tuffade på som en ångmaskin med outsinligt förråd av meta-tabletter och det var något förvånande. Nog visste jag att han var uthållig som få, annars blir man inte trea i Fotrally, en att hoppa från 50km till 100km utan att blinka är ändå en grym prestation. På sluttampen var det han som pushade mig att hålla farten någorlunda jämn. Benen hade stockat ihop sig och jag var väldigt intresserad av att gå i de få och små backar som ändå fanns. Antagligen fick jag betala för de 10 mil jag tidigare gjort under veckan, men den kostnaden tar jag gärna. Jag räknar med återbäring på insatta mil när jag väl kommer till Skövde. Som uppladdning för detta lopp var det knappast idealiskt.
På det hela taget en härlig upplevelse som jag räknar med att upprepa 2014.
Det gick bra. Varför är oklart, men sluttiden på 100km blev 11 timmar och 21 minuter och det är lagom mycket snabbare än planerat. Eftersom jag fokuserar mest på Skövde 48h så ville jag inte vrida ut allt jag hade att ge. Kanske fegar jag lite, kanske är jag osedvanligt klok. Du väljer.
Jag hade sällskap av Fotrally-kollega Fredrik Forsström och det visade sig vara ett lyckat partnerskap. Utgångsläget var att jag ville ligga lite lågt och sikta på ett rejält långpass medan Fredrik gjorde sin första ultra på över 50km. I samförstånd valde vi att gå ut mycket försiktigt.
Starten gick 07.00 och förhållandena var suveräna. Soligt men svalt. Eftersom jag var den rutinerade av oss fick jag hålla taktpinnen och den dirigerade oss i lätt jogg varvat med 10 minuters promenad efter varje varvning. Tanken var att underlätta näringsupptag redan tidigt och tvinga oss hålla igen. Det är lätt att rusa iväg när solen skiner och vägen kantas av publik.
Varför springer man 100km i stekande sol? Efter halva loppet fick jag frågan av TV4:s reporter och mitt svar blev -Varför inte? Härligt väder där man får ägna sig åt det roligaste man vet tillsammans med likasinnade. Blir det så mycket bättre?
Såhär långt kändes allt bra. Jag trivs fint att springa i värme. Tröjan kastade jag efter första varvet och resten av dagen bättrade jag på solbrännan och sög i mig D-vitamin. Fredrik hängde med utan större problem och vi smög runt i jämn och bra fart. Det är en härlig bana med en blandning av stadslopp och skogsstig. Alla var glada och njöt av läget. Funktionärerna fungerade förträffligt och vi fick både kaffe och köttbullar.
Jag imponerades stort av de som tagit sig ut till banan som publik. De stod där i värmen och fick inte ens springa, bara stå och heja på. Varv efter varv såg vi Mia och Silvio, Jonas, Pia och Christer. Alla bekanta från Fotrally och några kamrater från andra ultra-äventyr. En stor eloge till er alla. De glada tillropen gjorde gott.
Med ca tre varv kvar var det jag som kroknade. Fredrik tuffade på som en ångmaskin med outsinligt förråd av meta-tabletter och det var något förvånande. Nog visste jag att han var uthållig som få, annars blir man inte trea i Fotrally, en att hoppa från 50km till 100km utan att blinka är ändå en grym prestation. På sluttampen var det han som pushade mig att hålla farten någorlunda jämn. Benen hade stockat ihop sig och jag var väldigt intresserad av att gå i de få och små backar som ändå fanns. Antagligen fick jag betala för de 10 mil jag tidigare gjort under veckan, men den kostnaden tar jag gärna. Jag räknar med återbäring på insatta mil när jag väl kommer till Skövde. Som uppladdning för detta lopp var det knappast idealiskt.
På det hela taget en härlig upplevelse som jag räknar med att upprepa 2014.
torsdag 1 augusti 2013
50 löppass på 100 dagar - de första 10
Jag gick med i en Facebook-grupp som heter 50 Löppass på 100 Dagar och här kommer en kort sammanfattning av mina första 10 pass.
Först ska vi notera att bokföring inte är min starkaste sida. Från och till har jag startat en träningsdagbok men den blir aldrig mer än just en bok om en dags träning. I och för sig borde det heta "träningsårsbok" om man jobbar mer långsiktigt, men ...
Jag vet inte hur långt/länge jag sprungit under de 10 första passen och jag ids inte scrolla runt efter mina 10 rapporter. Men jag vet att de är mycket mer än min vanliga veckodos. I gruppen ser det ut som om jag allt som oftast gnetar ihop 15-30km om dagen bara genom att transportlöpa, men det är lite unikt. Just denna vecka är jag utan bil och ensam hemma. Det bidrar en hel del. Att gå med i FB-gruppen gör sitt till. Har man lovat så har man, och att springa tillsammans - om än på olika håll - är faktiskt lite inspirerande.
Tack vare det har jag gissningsvis dubblat den vanliga träningsmängden under denna vecka från ca 50km till uppemot 100km. Det bästa är att kroppen fixat det utan några som helst protester. Det har visat sig gå utmärkt att sticka hemifrån 05.00, springa 19km till jobbet, snöra på sig skorna 16.30 och göra 19km hem i duggregn. Det visste jag i och för sig redan, men jag har nog aldrig gjort det.
Idag blir det löpstopp till förmån för cykelpendling. I morgon loggar jag några friska kilometer och på söndag väntar Stockholm Ultra 100km.
En bra vecka.
Igen.
Först ska vi notera att bokföring inte är min starkaste sida. Från och till har jag startat en träningsdagbok men den blir aldrig mer än just en bok om en dags träning. I och för sig borde det heta "träningsårsbok" om man jobbar mer långsiktigt, men ...
Jag vet inte hur långt/länge jag sprungit under de 10 första passen och jag ids inte scrolla runt efter mina 10 rapporter. Men jag vet att de är mycket mer än min vanliga veckodos. I gruppen ser det ut som om jag allt som oftast gnetar ihop 15-30km om dagen bara genom att transportlöpa, men det är lite unikt. Just denna vecka är jag utan bil och ensam hemma. Det bidrar en hel del. Att gå med i FB-gruppen gör sitt till. Har man lovat så har man, och att springa tillsammans - om än på olika håll - är faktiskt lite inspirerande.
Tack vare det har jag gissningsvis dubblat den vanliga träningsmängden under denna vecka från ca 50km till uppemot 100km. Det bästa är att kroppen fixat det utan några som helst protester. Det har visat sig gå utmärkt att sticka hemifrån 05.00, springa 19km till jobbet, snöra på sig skorna 16.30 och göra 19km hem i duggregn. Det visste jag i och för sig redan, men jag har nog aldrig gjort det.
Idag blir det löpstopp till förmån för cykelpendling. I morgon loggar jag några friska kilometer och på söndag väntar Stockholm Ultra 100km.
En bra vecka.
Igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)