Man kan dela in uppmärksamhet i två huvudtyper. Den ena är det vi vanligen tänker på som koncentration. Här fokuserar vi på en detalj av helheten och ser allt annat som distraktioner. Den andra är en uppmärksamhet som inte är riktad mot någonting alls utan snarare en beredskap att fånga upp vad som än dyker upp. Båda kan övas specifikt i meditation och båda kan vara extremt hjälpsamma i en påfrestande tränings-/tävlingssituation.
De flesta är bekanta med begreppet koncentration. Att kunna koncentrera sig på en viss uppgift eller detalj, att inte vara lättdistraherad, är bra. Vi har nytta av det i många lägen som t.ex. då vi lyssnar på en instruktion, letar varor i ett köpcentrum, läser en bok eller försöker följa en karta. Vi kan se det som att uppmärksamheten klistrar fast vid ett speciellt objekt. Det som vi tycker är intressant eller spännande har en förmåga att klistra sig fast på oss. Vi behöver inte anstränga oss för att "fastna" i en spännande film eller ett samtal med någon vi attraheras av. Det vi tycker är tråkigt eller meningslöst måste vi däremot kämpa för att hålla kvar i uppmärksamheten. Om vi inte själva klistrar fast det så glider det lätt iväg och vi tänker plötsligt på något helt annat.
Såhär det det ut så länge vi inte själva har kontroll över uppmärksamheten. Det som styr är om objektet/uppgiften är intressant eller inte. Det är ju inget problem så¨länge vi bara förväntas uppmärksamma sådant som intresserar oss. Dessvärre krävs ibland att vi också kan "ta in" och klara av situationer vi upplever tråkiga eller jobbiga. Alla har vi någon gång suttit på en seg föreläsning i ett ämne som är oss likgiltigt, och kämpat för att hänga med. Vi har alla fått mindre inspirerande uppgifter där vi ganska snart tappat fokus och börjat dagdrömma. Ibland är det problematiskt. Kanske leder den bristande uppmärksamheten till missar och slarvfel som kostar oss dyrt i långa loppet.
Den som tränar den här typen av koncentration kommer inte plötsligt att älska allt som tidigare varit tråkigt. Poängen är att höja förmågan till uppmärksamhet just när uppgiften ÄR tråkig.
Vad vi tycker är roligt och intressant varierar ju, men en sak har vi gemensamt. När vi blir rädda eller stressade så dras vår uppmärksamhet till det som hotar eller stör oss. Tänk på en sten i skon eller tanken på att du har 4 mil kvar till mål och redan nu känner dig helt energilös. Det är stressfaktorer, fysiska och psykiska, som garanterat kommer klistra din uppmärksamhet till sig. Här är problemet det omvända.
Du har en specifik sak som stjäl din uppmärksamhet och som du mycket enkelt kan fokusera på, men det är precis det du inte vill. Du vill sluta att uppmärksamma detta störande objekt.
Här kommer den andra typen av uppmärksamhet in, den som inte fokuserar på något speciellt. Jag misstänker att du i detta fall har lärt dig att om-fokusera, att flytta uppmärksamheten till något annat. Vanligtvis använder vi här ett mantra eller en målbild. Huvudsaken är att det är något positivt som motvikt till det negativa vi vill bort ifrån. Den här strategin kan funka riktigt bra och är därför väl beprövad och ofta använd. För den som har en stark koncentrationsförmåga är det kanske den bästa metoden då man fastnat i negativa fokus. Men det finns en annan väg att gå och den går i motsatt riktning.
Den öppna uppmärksamheten kännetecknas av att vara "oklistrig". Den fäster sig inte vid något och den låter sig inte klistras fast av något. På meditations-språk talar man om non-attachment. Det är ett mycket centralt begrepp och det som hårdkokta buddhistmunkar är proffs på. I det sammanhanget ser man koncentrationsförmåga som steg 1 och den öppna uppmärksamheten som slutmålet. Skälet är följande; om din uppmärksamhet bara reflekterar det som händer, utan att fästa sig vid det, då är du redo för varje ny situation som uppstår. Du kan vara "här och nu" i alla lägen. Du dröjer inte kvar i det som varit och du fantiserar inte om framtiden. Tillvaron blir istället ett ständigt flöde av nya, unika ögonblick. Ibland kallar vi det för medveten närvaro.
Hur skulle vi då kunna göra i den situation jag beskrev? Sten i skon och stress inför energibrist mitt i loppet. Istället för att rikta uppmärksamheten mot något positivt kan vi här notera och relatera till verkligheten precis som den är. Vi behöver inte styra uppmärksamheten alls. Vi låter den vandra fritt mellan alla intryck som kommer och går. Vi behöver inte "pressa bort" någon negativ upplevelse till förmån för en positiv. Vi gör ingen stor skillnad på "positivt" och "negativt". För den som inte övat sig är det här såklart mycket svårt och för många verkar det omöjligt, kanske också onaturligt. Men det kommer sig av att vi sedan barnsben är tränade i den andra varianten, att med vilja och kraft styra uppmärksamhet och fokus. Vi har ingen erfarenhet av att släppa dem fria.
Vi avslutar med en övning som kan ge en liten vink om hur denna öppna uppmärksamhet kan tränas. Förra övningen handlade om koncentration och vi hade andningen som objekt. Denna gång ska vi inte ha något objekt alls. Vi ska testa det som inom zen kallas Shikantaza, att bara sitta.
Sätt dig bekvämt och ostört. Gör ingenting annat än sitt. Så länge du sitter kvar på din plats gör du rätt. Ställ en timer på 10 minuter och sitt kvar tills den ringer. Allt som dyker upp i ditt medvetande låter du komma som det kommer och gå som det går. Du behöver inte göra någonting. Du kan helt kort göra en mental notering av det som du blir medveten om, men försök sedan släppa det. Råkar du på något som är "klistrigt" så noterar du det och återgår sedan till att bara sitta kvar.
Det här är en mycket avancerad form av meditation så bli inte förvånad om det verkar omöjligt eller helt hopplöst. Tro inte heller att syftet är att "sluta tänka". Så är det inte alls. Syftet är att träna förmågan att uppmärksamma vad som finns här och nu, i miljön där du sitter och inom dig, utan att låta din uppmärksamhet fastna på något speciellt.
När vi blivit bättre på det kan vi oftare uppleva det den löpande Laman beskriver HÄR. Så länge vi kan hålla uppmärksamheten på det som sker i stunden kommer vi inte plågas av hur långt vi sprungit eller hur långt det är kvar. Det är som i det vanliga rådet att bryta ner uppgiften i små etapper. I det här fallet är strävan att dessa etapper blir detsamma som "varje ögonblick".
Fundera på vilken nytta du skulle kunna ha av att bemästra dessa två motpoler av uppmärksamhet (och som en följd allt däremellan). Att själv kunna välja, oberoende av situation, att uppmärksamma en enda sak till 100% eller att bli som en spegel som reflekterar allt utan att fastna på något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar