Egentligen skulle jag inte springa premiären av Stockholm Ultra, men det är så mycket man "egentligen" inte skulle, eller "egentligen" borde ha gjort så det spelar ingen roll. Gjort är gjort och såhär gick det.
Det gick bra. Varför är oklart, men sluttiden på 100km blev 11 timmar och 21 minuter och det är lagom mycket snabbare än planerat. Eftersom jag fokuserar mest på Skövde 48h så ville jag inte vrida ut allt jag hade att ge. Kanske fegar jag lite, kanske är jag osedvanligt klok. Du väljer.
Jag hade sällskap av Fotrally-kollega Fredrik Forsström och det visade sig vara ett lyckat partnerskap. Utgångsläget var att jag ville ligga lite lågt och sikta på ett rejält långpass medan Fredrik gjorde sin första ultra på över 50km. I samförstånd valde vi att gå ut mycket försiktigt.
Starten gick 07.00 och förhållandena var suveräna. Soligt men svalt. Eftersom jag var den rutinerade av oss fick jag hålla taktpinnen och den dirigerade oss i lätt jogg varvat med 10 minuters promenad efter varje varvning. Tanken var att underlätta näringsupptag redan tidigt och tvinga oss hålla igen. Det är lätt att rusa iväg när solen skiner och vägen kantas av publik.
Varför springer man 100km i stekande sol? Efter halva loppet fick jag frågan av TV4:s reporter och mitt svar blev -Varför inte? Härligt väder där man får ägna sig åt det roligaste man vet tillsammans med likasinnade. Blir det så mycket bättre?
Såhär långt kändes allt bra. Jag trivs fint att springa i värme. Tröjan kastade jag efter första varvet och resten av dagen bättrade jag på solbrännan och sög i mig D-vitamin. Fredrik hängde med utan större problem och vi smög runt i jämn och bra fart. Det är en härlig bana med en blandning av stadslopp och skogsstig. Alla var glada och njöt av läget. Funktionärerna fungerade förträffligt och vi fick både kaffe och köttbullar.
Jag imponerades stort av de som tagit sig ut till banan som publik. De stod där i värmen och fick inte ens springa, bara stå och heja på. Varv efter varv såg vi Mia och Silvio, Jonas, Pia och Christer. Alla bekanta från Fotrally och några kamrater från andra ultra-äventyr. En stor eloge till er alla. De glada tillropen gjorde gott.
Med ca tre varv kvar var det jag som kroknade. Fredrik tuffade på som en ångmaskin med outsinligt förråd av meta-tabletter och det var något förvånande. Nog visste jag att han var uthållig som få, annars blir man inte trea i Fotrally, en att hoppa från 50km till 100km utan att blinka är ändå en grym prestation. På sluttampen var det han som pushade mig att hålla farten någorlunda jämn. Benen hade stockat ihop sig och jag var väldigt intresserad av att gå i de få och små backar som ändå fanns. Antagligen fick jag betala för de 10 mil jag tidigare gjort under veckan, men den kostnaden tar jag gärna. Jag räknar med återbäring på insatta mil när jag väl kommer till Skövde. Som uppladdning för detta lopp var det knappast idealiskt.
På det hela taget en härlig upplevelse som jag räknar med att upprepa 2014.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar