Vid den här tiden om en vecka springer jag runt på en varvbana. Det är över 12 timmar kvar och 36 timmar gjorda. Kanske går jag mer än springer. Eventuellt hasar jag mig fram. Det enda jag vet helt säkert är att jag inte ligger och vilar. Det är min målsättning, att röra mig framåt med minsta möjliga avbrott.
Jag är inte mycket för att räkna och kalkylera, men inför en ny ultrautmaning gör jag ändå en kalkyl. Jag vet att den hamnar i sopkorgen och att jag knappast minns den när jag väl står på startlinjen men jag gör den ändå.
Ett varv är 400 meter
15 varv blir 6 km
15 varv per timme blir 720 varv på 48 timmar
720 varv blir 288 km
288 km är ett mycket bra resultat på en 48-timmarsdebut
För att nå detta ska jag snitta 4 minuter per varv
Det blir 1 minut per 100 meter
En promenad i parken
Om man inte gjort ett 24H- eller 100miles-lopp tidigare så kan dylika sifferlekar ställa till det rejält. Man kan nästan tro att det blir lätt. Kanske 288 km är en lite för låg målsättning. Varför inte 30 mil jämt?
Svar: därför att om 30 mil vore tämligen lätt så skulle topplistan på 48H-resultat se lite annorlunda ut, that's why.
Kalkylen inkluderar inte klädbyte, toastopp, kramp, matpaus, spyor, fotvård eller annat spännande som kan vänta längs vägen. Den förutsätter oavbruten rörelse framåt, något som inte kommer ske. Därför är en sådan uträkning helt orealistisk som verktyg att sätta måldistans med. Den är dock bra som påminnelse om ett givet faktum nämligen att You don't have to go fast, you just have to go. Jag vet inte hur det bäst formuleras på svenska men kanske Så länge du tar dig framåt kan du ta det lugnt.
Jag säger inte detta som en pekpinne för andra. Jag säger det för att påminna mig själv om något jag har svårt med. Om man går åt rätt håll och fortsätter gå så kommer man väldigt långt med tiden. Ingenting har lärt mig det lika påtagligt som Fotrally. Där lunkar man i 5 km/timmen och håller på tills man ger upp. Det är inte tillåtet att ändra tempo. Det finns ingen vila, ingen chans att spurta ihop lite extra tid för en paus. Det finns bara en oavbruten rörelse framåt och i år klarade jag 31 timmar och 20 minuter vilket blir ungefär 155 kilometer. Detta utan att ha tagit ett endaste löpsteg. Det är en lärdom jag hoppas kunna ta med mig till Skövde. Att göra loppet så likt Fotrally som möjligt.
Lyckas jag riktigt bra så samlar jag >250 kilometer och det kvalificerar mig för Spartathlon.
Då.....ehh....ja då anmäler jag mig dit antar jag....
"Lycka" och att "lyckas" är något helt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar