Halv-OS Sällskapet

I måndags gjorde jag mitt andra offentliga framträdande som grupplöpare när ett 30-tal färgglada människor tog sig från Rotebro till Storsta'n. Det var Roger Andersson från Maratonsällskapet som anordnat turen till minne av 1912 års OS-mara. Då sprang man förstås ut till Rotebro och vände. Jag tog pendeln.


På stationen med bl.a. Uffe, Mikael "jag kom just hem från swedish alpine ultra", Magdalena & Anna



 

Efter en lite promenad kom vi fram till OS-monumentet/obelisken. Där höll Roger ett litet tal som innehöll såväl historik som förhållningsregler. Kul med lite idrottskultur som bonus. Ingen verkade veta vägen förutom Roger (nästan), men Mikael hade (nog) rutten inlagd på GPS:en så vi gav oss av mot KTH (antog vi).

Själva springandet är väl inte så mycket att orda om förutom att det som alltid var underbart att vistas i sitt rätta element, på väg tillsammans. Lite ledbruten efter Hornstull-Järna var jag allt men inte värre än väntat. Det finns ju en skön ömmhet och stelhet som inte har med smärta att göra.





På denna plats stod en gång en villa i vars trädgård en japan vilade upp sig och därmed var storyn om japanen som försvann ett faktum. Han missade visst att meddela sekretariatet om sitt avbrutna maratonlopp. Platsen är alldeles vid kommunhuset i Sollentuna.



Innan vi visste ordet av så var det pit-stop i Helenelund. En tredjedel av löpet var visst avklarat och det var alltså hög tid för kanelbulle. När vi passerade Järva Krog fick jag in matchrapport att AIK ledde med 4-0 och då kände jag mig lätt på foten igen. Annars var det en del av sträckan som faktiskt var lite kuperad och krävde en slags kraftansträngning. 

Där sprang jag också ihop med Anna och hon lärde mig en del om att telemarka och om norrlänningars ogillande av "Norrland". Hon bjöd också på några helt oanvändbara men kreativa tips om hur man kan locka med sig främlingar på löpturer. Det var roligt, och i det trevliga sällskapet gick biten fram till KTH som en dans. Där hoppade jag av för att komma hem i vettig tid.

Vilken blir nästa sociala löparupplevelse?

Nu är jag farligt nära Carola a la Främling. Lite motvind och en mic istället för bulle....
Kanske dags att ta fram saxen i alla fall?