söndag 10 augusti 2014

Stockholm Ultra 100km

Schemat var det viktigaste. Inte att ha kul, träffa kompisar, pressa fram ett PB eller få en härlig upplevelse. Det viktigaste var att hålla snitt 9min / km under 15 timmar.
För mig var det en rejäl utmaning då jag aldrig tidigare lyckats följa scheman jag gjort upp. Vanligtvis kör jag på "känsla", men med åren har jag förstått att den är en bedräglig guide för mig. Min känsla har nämligen ett default-läge som en sprinter.

Mer - Snabbare - Javisst - Det gör vi - Öka

Min känsla fungerar som om livet var inordnat i treminuters reklamjinglar. I långlopp har det visat sig mindre lyckat och något jag måste jobba med.
Kan avslöja att jag lyckades denna gång. Det är jag både stolt och glad över. När funkisarna ropade "Bra kämpat" så visste dom inte att min kamp bestod i att motstå impulsen att springa, att inte agera på tanken "om jag springer lite så är det ok". Dom trodde säkert att jag kämpade med att promenera i värmen, men det var inte så väldigt slitsamt.
Jag trivs när solen steker och passade på att sola min muskel-lösa överkropp. Duschar och vattenbaljor gick jag förbi för att inte riskera blöta skor. Tvättsvampen man får stoppade jag i byxlinningen och där satt den oanvänd.
En matplan hade jag också, men den sprack. Tack vare det låga tempot så spelade det mindre roll. Lite magknip av bullar, choklad och sockerbars fick jag nog; men det lättade om jag gick över till min ultravälling (Hammer Perpetuem) under ett varv.

Jag hade support också minsann. Mia Thomsen fick blanda lite välling och säga att jag såg snygg/stark ut, men det var allt. Chrille Janzon från Fotrally kom efter 13-tiden och hade en ledig em/kväll som han generöst spenderade med mig. Vi fördrev tiden med intressanta och förvirrade diskussioner om skor, steglängd,  bloggande och naturligtvis Fotrally.
Det var kul att få lite spridda kommentarer om just Fotrally, och va jag inte "Gågubben" som vunnit eller nå't och hur går det till egentligen? Där passade jag på att göra lite PR för mitt favoritlopp.

Nu ska jag helst stoppa här och trycka "publish". Inte gräva vidare i detaljer och intressanta stickspår. MEN, en liten del vill jag lägga till.
Om folk riktigt tog till sig det magiska i rörelsen framåt, då skulle 100km vara en baggis för de flesta motionärer. Skillnaden mellan stillastående och lugn promenad är enormt mycket större än den mellan promenad och jogg eller jogg-spring. Om man minimerar stillastående/-sittande så behöver man inte ha särskilt bråttom för att fixa ett ultralopp inom maxtid. Det här är en gammal välkänd sanning, men ack så svår att praktisera för många, inte minst mig själv.

Det jag tar med mig till Black River Run 100miles i september är detta:
Rör mig framåt i alla lägen (om än i snigelfart), promenera så ofta jag kan, gå med spänstiga/effektiva steg så mycket jag orkar och växla till jogg bara i nedförslut och för att variera belastning en stund och sträcka ut lite.

Vi får se om detta hjälper mig att fullfölja BRR för första gången.

Schemat där varvtiderna stämde men mellantiderna var felkalkylerade.

Svampen som inte användes men - bättre upp - matchade mina galax-braxor. Tänkte slänga den, men Mia sa det såg lite tufft ut så ...

1 kommentar:

  1. Hej!

    Vi producerar ett program för SVT och är på jakt efter en coach som kan lära ut meditation+löpning. Ungefär så... Om du är intresserad av att höra mer så maila mig på morland.andreas@gmail.com

    Mvh,

    Andreas Morland

    SvaraRadera