Lång Fredag och Årets Längsta Löp

Med start Slussen gick löpet mot Saltsjöbaden och Stationsfiket. Ett femtontal påskkärringar/gubbar dök upp i snöblasket. För mig blev det årslängsta med typ 24km när jag landade på bussen någonstans i Älta. En mycket trevlig dag med goa löparvänner.

Hästen har lämnat stallet

Läser just att Micha True har lämnat oss. Jag träffade honom i höstas då han, Caballo Blanco, uppträdde på Bosön i samband med Lidingöloppet. Det var en inspirerande kväll som handlade om livets väsentligheter.

Värderingar
Solidaritet
Engagemang
Mod
Glädje

Den som ville diskutera "barfotalöpning" fick inte mycket med sig. Micha ansåg detta vara en icke-fråga som skymde det som betydde något. Det han brann för var människan som ville leva i harmoni med naturen och medmänniskor. Det råkade hänga ihop med att Raramuri springer i gör-det-själv-sandaler, men det var mest en slump.

Nu har han lämnat racet på ett sätt som jag väljer att se som "det rätta". Ute i vildmarken med bara shorts, t-shirt och en vattenflaska.

I resultatlistan skriver vi inte DNF.
Vi skriver FRF.
Forever Running Free.

I sommar springer jag Jättelångt som en hyllning till honom.

Fredagsmys

Högdalshöjden 19:00. Det handlar om hållning och form.
Lång rygg
Andas djupt i magen
Lösa vrister även i stigningar
Lyfta benen uppåt, inte framåt
Vrida upp steget med axlarna
Vänster hand leder höger fot
Höger hand leder vänster fot
Njuta av att kunna röra sig fritt över terrängen

Tanken går till alla de som inte kan unna sig den lyxen

Tacksamhet

Hopparknä

Eftersom jag börjat lufsa lite igen så blev det intressant med knäet. Alla har ju knän, men löpare har liksom Knän och "knän" och knä-helvete. De är väldigt bra och ganska pjoskiga.
Mitt löjligaste knä sitter på höger sida. Det har gnällt sedan 20 år tillbaks. Mest över smärta i knäskålen efter löpning. Gissningsvis är det s.k. hopparknä och något som kan bero på att jag är svag helt enkelt. Det betyder att nu så måste jag bli stark, mest i höger lår under excentrisk fas.
Excentrisk låter bra tycker jag. Den fasen passar nog mig.
Knäböj 3x15/2ggr/dag i 2 veckor, se'n får vi se.
Mitt "löparknä" har jag talat tillrätta med:

NB Minimus Trail/Road

... och en del stretch/yoga.

Det var min post om "knä". Måttligt underhållande, men den ska väl finnas med på en löparblogg.

Man andas

Inte mycket springande under vintern, den här gången heller. Jag var ganska taggad inför Sörmlands Ultran men drog på mig en infektion och fick avboka.
Sedan kom hösten.
Sedan kom vintern.
Och mörkret.

Som alla andra år så har det sedan dess handlat om att göra eländet så trevligt som möjligt. Jag har lagt mycket tid på meditation och på min underbara dotter.
Jag anmälde mig till TEC men envisa förkylningar under våren satte stopp för det. Jag kan springa långt på lite träning och går ganska snabbt från soffan till målsnöret. Men inte så snabbt.

Satsar nu på att komma igång under våren och göra mina två bokade lopp, Jubileumsmaran och Jättelångt, till stora upplevelser.
Har som nybliven Rågsvedsbo träffat min nya kompis Högdalshöjden. Vi kommer att ha en del kul ihop och det finns många fina stigar i närheten.

Igår sprang/lufsade jag mitt andra pass sedan i höstas. Det blev knappt en mil och det kändes bra.
Idag har jag lite fin-ont i benen.
Det är en härlig känsla.
Det blir ett bra år.
Vi ses på vägen.

True stories from the horses mouth

Det var ju så att jag träffade den förträffliga Fröken Strävan på väg till Bosön. Hon och hennes far, Herr Strävan förmodar jag, skulle precis som jag få ta del av vad Micah True hade att berätta. Jag hade som alltid så få förväntningar som möjligt. Kanske hoppades jag på att bli inspirerad, kanske ville jag bara tillbringa lite tid med andra löpare.
Olympia-salen var fullsatt. Någonting är det med den mystiske figuren från boken "Born To Run", någonting som lockar ett par hundra människor att lägga 2 timmar av sin fredagskväll på att komma och lyssna. Vad hade de för förväntningar? Mycket snart stod det klart att kvällen inte skulle handla om löpning och allra minst "barfotalöpning". Kanske någon blev besviken? Ämnet är ju engagerande och jag har själv kommit igång med ett annorlunda löpsteg efter att ha läst boken för något år sedan. Upplevelsen är bara positiv för min del, men...
Jag tror att den ibland heta debatten handlar om annat än skor och löpsteg. Sådant har ju diskuterats år ut och in sedan länge/alltid. Sällan har det blivit lika känsloladdat som nu. Det handlar om något annat där barfota vs. stötdämpning är symboler, inte det egentliga ämnet. Micah snuddade vid detta vid några tillfällen.
"It started out with this camraderie and support between runners, but now it's all about money"
"There's nothing wrong with marketing, I just don't wanna be part of it"
"People were screaming and yelling and it was probably about money as it usually is with gringos"
(mina inte exakt ordagranna citat, men you get the point)
- USA is...well, let's not go into politics, sa han.
Det är där den moderna löparskon klämmer om du frågar mig. Väldigt få springer barfota. Raramuris använder oftast sina gör-det-själv-sandaler. Jag springer bara barfota i gräs och på stränder. Låt oss kalla det minimalism istället. Vad är det minimalism står för egentligen? Låt mig spåna lite om det och ställa detta mot "skoindustrin".

Minimalism: Frihet, självständighet, spontanitet, lek, ledighet, samhörighet, hamoni, att vara
Skoindustri: Påverkan, grupptryck, scheman, struktur, prestation, stress, att lyckas

Minimalism kan symbolisera det naturliga och genuina. "Maximalism" kan stå för det tillverkade och konstlade.

I det perspektivet så blir det mer en politisk fråga och något som handlar om livsåskådning. Det blir lättare att förstå alla hetsiga och missriktade inlägg då (från båda håll). Micah vet säkert detta och därför håller han sig klokt nog borta från frågan om skor eller inte skor. För honom är det en icke-fråga. Klok man.

Nu ska jag se hur det gick för dem som sprang Lidingöloppet.

Än slank han hit...

Tro inte att jag slutat springa. Jag har bara inte skrivit något om det, men det finns ändå. Springet alltså. Siktet är inställt på SUM 8/10 och träningen går bra tror jag. Det är ju så med mig att jag aldrig har varit någon statistiker eller revisor. Därför har jag mycket lite data att presentera för den som går igång på dylikt. Jag kan samannfatta sommarens upplägg såhär:
- spring när du känner för det
- spring när du har tid, kort vid kort om tid långt vid långt
- vila om det gör ful-ont
- bit ihop om det gör fin-ont
- fokusera på andning, hållning och lätta steg
Hur långt det blivit vet jag inte men gissningsviss mellan 2-6 mil i veckan. Knäet gör alltid ont efter en timme men det brukar släppa så fort jag stannar upp och dagen efter är det ömma väck. Jag springer allt längre i mina nya NB Minimus (har både Trail & Road) och det mina genom tiderna överlägset skönaste skor, särskilt Trail. De sitter som luftiga gummistrumpor...typ.
Att jag inte postat så mycket beror på tidsprioritering och kanske är det så att jag inte kommer göra så täta uppdateringar framöver. Vi får se hur det blir.